Södermalmskyrkans historia

De fria väckelserörelserna på Söder har gamla anor. Redan på 1700-talet höll fria troende möten här. Den tidens troende blev svårt förföljda, men deras tålamod och frimodighet blev efterföljarnas exempel.

Pastor Alfred Gustavsson Foto: okänd Mosebacketorg på 1930-talet Foto: okänd Församlingen välsignar platsen där våra nuvarande lokar ligger. Foto: okänd   Faktaruta Start: 1929 Pastor: Lennart Torebring  Medlemmar: 1000

År 1929 bildades en ny församling på Södermalm efter en sammanslagning av de två mindre pingstförsamlingarna Tabor, som bildades 1919, och Smyrna, som bildades 1917 och som både verkade på Söder. Den nykonstituerade församlingen antog namnet Södermalms Fria Församling. 

Den nybildade församlingen startade sin verksamhet i en hyrd f.d. biografsalong på Mosebacke torg. Den rymde knappast medlemsantalet 517. Men söndagen den 1 september 1929 hölls det första gemensamma mötet. Lewi Pethrus medarbetare, Alfred Gustavsson, kallades till att bli församlingens pastor och tillträdde samma år, 1929, och blev kvar i tjänst till 1945. Hans glödande förkunnelse och själarvinnarnit var känd över hela landet.

Verksamheten på ”Mosebacke” kännetecknades av en stor livaktighet fastän lokalfrågan var bekymmersam. Man var i behov av större lokaler. I samband med Februarikonferensen 1930 upplät kyrkoherden Carl Edquist Katarina kyrka, vilket blev ett stort uppseende, det sades vara första gången statskyrkan anförtroddes åt pingstvänner. Ingen anade då att 50 år senare skulle lovprisningsmöten bli en naturlig gudstjänstform i denna kyrka.

Eftersom lokalfrågan redan från början var brännande het undersökte man olika möjligheter att hitta en plats där man kunde uppföra en kyrkbyggnad. Under sökandet efter en lämplig tomt fann man i slutet av Götgatan vid Skanstull, en stor kulle. Visserligen bestod en stor del av tomten av ett berg, men det hindrade inte Alfred Gustavsson, som hade tagit emot en vision och blev förvissad om att här var platsen. Han började bedja: ”Gud, giv oss detta berg!”.

På berget låg förr en krog där man gav den dödsdömde sin sista sup på väg till avrättningsplatsen. Det var en hård kamp mellan stadens myndigheter och Hjelm/Gustavsson att det skulle byggas en kyrka i fastigheten. Staden hade tänkt sig en biograf men Hjelm förklarade varför en kyrka gagnade söderborna bättre än en bio. Men när beslutet i Stadsfullmäktige var klubbat och bygglovshandlingarna godkända fanns det inga förbehåll, varken att det skulle kunna bli en bio och att staten skulle kunna ta över om församlingen misslyckades.
Gud hör bön och stadens myndigheter upplät tomt nr 33!

När arbetet med kyrkobyggnaden påbörjades fanns endast 16 000 kronor i byggnadskassan. Men trots detta startades det stora sprängningsarbetet och uppbyggnaden mitt under ett brinnande krig med löftet om att ”Gud hör bön”. Det var med glädje och tacksamhet man den 16 mars 1941 kunde ha en invigningshögtid tack vara medlemmarnas framtidssyn och djärva tro.Det är i denna lokal som församlingen har sina gudstjänster och kontor än idag. Fastigheten har genom åren genomgått många förändringar allt eftersom församlingens expanderande verksamhet. Under år 1963 utfördes en ombyggnad av lilla salen. Takhöjden sänktes så mycket att en församlingsvåning kunde inredas ovanpå.

Det tryckta ordet har från början haft en stor plats i församlingen. Redan i januari 1930 utkom tidningen ”Missionsfacklan” som utkom i fem årgångar. Ett bokförlag, ”Facklans Förlag”, startades också och därifrån utkom flera böcker och sånghäften. En verklig eldsjäl, när det gällde tryckta ordet, var C.G. Hjelm som blev pastor i församlingen 1938. Han tillhörde eliten av vårt lands verkliga folktalare och var en flitig debattör och författare. Han efterlämnade en rik produktion av böcker och skrifter. I september 1946 startade han tidningen ”Söderbladet”, den har sedan följt församlingen i många år och varit till stor välsignelse.

1975 kom församlingen i kontakt med de spansktalande vännerna Maria o Marco Flores. De började genast arrangera speciella möten bara för spansktalande och gruppen växte stadig. Sedan dess har församlingen döpt och välkomnat många spanjorer till församlingen och den spanska gruppen finns kvar än idag.
Pastor Bror Spetz blev församlingens herde och föreståndare år 1976. Han välkomnades till församlingen under hösten med ett pampigt välkomstmöte, och har tjänat församlingen i trettio år nu. En sak som har förknippats med pastor Bror Spetz har varit hans stora entusiast att be och känslighet inför Gud.                     

År 1979 genomgick församlingen en mycket stor förändring genom den karismatiska förnyelsen som gick fram över stora delar av världen. Församlingen valde att vara öppen för förnyelsen och därav föddes lovsången i församlingen. Den första lovsångskonferensen som hållits i Sverige hölls i Södermalmskyrkan år 1981. Lovsångskonferenserna blev sedan en regelbundet återkommande händelse, en mycket efterfrågad sådan. Den karismatiska förnyelsen förändrade hela församlingens struktur och gav ett nytt uttryckssätt och utformning av församlingens gudstjänstliv.
1982 tog Bror Spetz kontakt med Ulf Ekman som var verksam bland annat som studentpräst på Uppsala universitet. Han fick inbjudan att ha bibelundervisning i Södermalmskyrkan under en vecka i juli.

Samarbetet ökade och samma år i september startades bibelkvällar med pastor Ulf Ekman varje onsdag. Under första mötet var kyrkan halvfull, men redan veckan därpå var kyrklokalen med läktare helt fulla. Folk reste från Sundsvall och Göteborg, från Umeå och Örebro, från Jönköping och andra städer för att deltaga på bibelkvällarna som hade blivit ett stort samtalsämne bland pastorer runt om i landet. Denna nya slags undervisning fick namnet ”Trosundervisning”.

Södermalmskyrkans första troskonferens hölls i Eriksdalhallen år 1983. Huvudtalare var pastor Ulf Ekman. Det var en märklig och annorlunda konferens av väldig glädje, lovprisning och dans inför Herren. Förkunnelsen skapade både glädje och misstänksamhet. Under åren 1983-1988 var det en enorm tillslutning av nya människor till Södermalmskyrkan, med höga dopsiffror. I flera år i rad döptes närmare 150 stycken på ett år och under hela denna period välkomnades 600 nya medlemmar. Många av de här medlemmarna blev dessvärre inte mycket mer än pappersmedlemmar i matrikeln. I början av 90-talet gjordes därför en korrigering av matrikeln, då tog man bort mer än femhundra medlemmar som egentligen endast var matrikelmedlemmar.

Förändringen som församlingen gick igenom medförde även en ny tid i missionsarbetet. Den femtonde mars 1979 kallades Carl-Gustaf Severin som medarbetare i församlingen. Han fick en vision av vad Gud ville göra i Europa och in i det gamla Sovjetunionen. År 1985 gjorde han sin första resa från Södermalmskyrkan till Sovjetunionen. Denna resa kom att följas av hundratals liknande missionsresor. Det har sagts om Södermalmskyrkan att den bedrivit en mycket allsidig mission. Redan det år församlingen bildades, 1929, utsändes de första missionärerna, Carl och Anna Spira till Kina. I Indien upptogs mission år 1932, men både Kina och Indien blev tillslut stängd för mission. Sedan 1935 har församlingens tyngdpunkt varit mission förlagd till Afrika, där har bland annat Eva Danielsson och Hugo Lindholm arbetat, utsänd av församlingen. Värt att nämna är att åren mellan 1938 och 1946 hade Södermalmskyrkan en missionerande utpost på Westmanöarna, Island.

Församlingens sång och musikliv har varit rikt och blomstrande. Inte bara i fråga om att sjunga och spela olika slags instrument, utan också när det gällt tonsättning, komposition och arrangemang. Söderkören, som varit välkänd över hela landet, har haft förmånen att ha goda ledare och har vid speciella tillfällen uppfört krävande verk. Församlingen har även haft en mästerlig strängmusikverksamhet förenad med en sångarskara som rest runt i landet. En stor tilldragelse inom musiken och sången har varit då församlingen stått som arrangör och inbjudare till den årliga återkommande och riksomfattande ”Sång- och musikledarkonferensen”. Några inspelningar på grammofonskivor bär också vittne om livaktigheten inom musikverksamheten, bland annat en skiva från ”Gitarrsystrarna” under Hilda Holmbergs ledning. I början av 70-talet gavs LP-skivan ”Så har vi´t på Söder” ut. Det blev en översikt av den sång och musik en mötesbesökare kunde höra i Södermalmskyrkan.

Barnen har alltid varit i församlingens hjärta. På Mosebacke samlades 100-talet barn varje söndagsmorgon och det fanns ett stort behov av hjälp till behövande hem. Under krigsåren ordnades också sommarhem. Flera utpostssöndagsskolor öppnades. En blomstringstid upplevde söndagsskolan under fyrtio- och femtiotalet. Som mest nådde verksamheten över 15-talet söndagsskolor som berörde de flesta av söderförorterna. 1939 mottog församlingen ur konungen Gustav V:s hand en fana under Svenska flaggans dag som ett tack för kyrkans arbete med barn. Även ungdomar har varit i fokus i församlingen. Lägerverksamheten under sommar och vinter har haft stor betydelse och inneburit avgörelse för många ungdomar.
I augusti 1986 startades Södermalskyrkans kristna skola med grundskola från årskurs 1 till 9 samt dagis och fritids. Då hade församlingen inget tillstånd, men startade för att Europakonventionen fastslog att man har rätt att starta skola för att undervisa sina barn i enlighet med sin övertygelse. En kort tid senare fick skolan godkänt av Skolöverstyrelsen, vilket blev ett glädjande besked för församlingen och dess då 40-talet elever. Samma år startade församlingen även en bibelskola med 118 elever.

1986 anordnade pastor Bror Spetz en bönemöteskväll i församlingen. Vilket blev startskottet för det Böneberg vi än idag har varje vecka. Det har inte funnits en fredagskväll med färre än 70 personer delaktiga och ändå har det pågått i över nitton år varje vecka, med undantag av jul- och påskveckorna.
Sedan tre år tillbaka arbetar församlingen med den så kallade G12-visionen. År 2002 arrangerades den första Skandinaviska G12-konferensen i Södermalmskyrkan och sedan dess är den årligen återkommande och mycket tilldragande bland pastorer och troende runt om i Skandinavien.

Fotnot: År 1999 bytte Södermalms Fria Församling sitt formella namn till Södermalmskyrkan. I folkmun har vi dock alltid kallats för Södermalmskyrkan.

Den första juni 2007 fick Bror Spetz, Södermalmskyrkans pastor och föreståndare sedan 1976 lämna sitt jordiska hem för att gå till sin himmelska vila. b